Tobias Nielsén: Därför har vi förlorat förmågan till djupt tänkande

Cal Newport är professor i data­vetenskap. Han slog igenom med bo­ken Deep work för tio år sedan, och sällan ser man en så långlivad bok i den här genren. Det är inte en slump. Deep work är i grunden en motbok: inte mot teknik, utan mot en arbetskultur där aktivitet har blivit en ersättning för att faktiskt åstadkomma något.

Han börjar med att konstatera att kunskaps­arbete har ett mätproblem. När tjänstesamhället tog över och produktivitet blev svårare att följa upp började organisationer söka efter ersättningar. Det som blev kvar är det som syns: möten, mejl, pingar, snabba svar. Aktivitet blir ett bevis på värde, oavsett om värde faktiskt skapas.

Om arbetet är svårt, värdefullt och kräver omdöme, kräver det också ostörd tid. Inte en kvart mellan två möten, utan sammanhängande block. På mitt företag började vi för sju år sedan med djupjobbstorsdagar utan möten, med den här boken som inspiration. Vi har fortfarande kvar modellen. Jag skrev då ett litet ”manifest” för djupjobb (går lätt att googla fram). Jag skulle inte skriva det lika tvärsäkert i dag, lärdomarna är många, men de flesta punkter håller. 

”Djupjobb är ingen paus” är ett exempel på en sådan punkt. Tvärtom, det är det tuffaste kreativa koncentrationsjobb man kan göra. Det är där framstegen börjar. Man behöver också göra djupjobb synligt och legitimt.

På sistone har Cal Newport breddat sitt projekt från ”djupjobb” till ”djupare liv” (deep life). Han skriver inte bara om hur vi jobbar, utan också om hur vi lever: digital minimalism, om att använda teknik med avsikt, och senast Slow productivity.

I sin bok om långsam produktivitet tar Cal Newport steget från ”djupjobb som färdighet” till ”produktivitetsmodell som arbetssätt”. Han föreslår en modell i tre delar där man organiserar arbetet så att man gör färre saker åt gången, arbetar i en naturlig hastighet (tidslinjer och deadliner som utgår från en hållbar takt snarare än önsketänkande) och – det viktigaste – är besatt av kvalitet. 

Någonstans handlar det här om lycka och tillfredsställelse också – att både tillåta sig själv att ha flow och att se hur verkliga, potentiellt lång­variga och betydelsefulla resultat faktiskt skapas.