Därför kan bankerna tvingas rädda Riksbanken

Sedan årsskiftet har Riksbanken rätt att kräva räntefri inlåning från svenska banker. Syftet är att minska centralbankens räntekostnader. Men det nya inlåningskravet, som väntas träda i kraft i oktober, har väckt debatt. Kritiker menar att kravet fungerar som en dold skatt på bankerna, snedvrider konkurrensen och i slutändan riskerar att belasta hushåll och företag.

En lag med långtgående konsekvenser

Bakgrunden är den nya riksbankslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2023. Lagen är resultatet av ett flera år långt utredningsarbete, lett av nationalekonomen Mats Dillén. Syftet var att modernisera styrningen av Riksbanken och stärka dess självständighet.

Enligt lagen ska Riksbanken ha ett eget kapital som motsvarar minst 60 miljarder kronor, justerat för inflation. För 2024 är målnivån 62,4 miljarder. Dessutom definieras en grundnivå som är två tredjedelar av målet, och en miniminivå som är en tredjedel. Om kapitalet sjunker under miniminivån måste Riksbanken be riksdagen om tillskott.

Från förlust till ny finansieringsmodell

Efter rekordförluster på över 80 miljarder kronor under 2022, till följd av stigande räntor och stora obligationsinnehav, hamnade Riksbankens eget kapital på minus 18 miljarder kronor. En vinst 2023 på 16,2 miljarder räckte inte för att vända på situationen – det egna kapitalet var fortfarande negativt vid årets slut.

Riksbanken begärde därför 43,7 miljarder kronor från riksdagen, men fick bara 25 miljarder kronor. Riksdagen ville undvika att utan vidare skjuta till så stora summor under pressade statsfinanser – samtidigt som den annalkande nya lagen skulle möjliggöra räntefri inlåning från banker.

Ett dolt tvångssparande?

Det nya inlåningskravet innebär att svenska banker tvingas sätta in pengar hos Riksbanken men inte få någon ränta. Riksbanken beslutar själv hur mycket varje bank ska bidra med, baserat på respektive balansräkning och ett antal andra faktorer. I februari begärde Riksbanken in uppgifter från alla relevanta institut, och det formella beslutet om, och i så fall hur mycket bankerna ska bidra med, förväntas tas nu i juni.

Kritiken har inte låtit vänta på sig. Rickard Eriksson, ekonomisk analytiker på Bankföreningen och tidigare anställd på Riksbanken, anser att kravet riskerar att leda till högre räntor för hushåll och företag:

– Riksbanken gillar kanske upplägget, men det är bankerna och i förlängningen deras kunder som får betala, säger han.

Han menar också att inlåningskravet liknar ett kassakrav – ett penningpolitiskt verktyg som finns i euroområdet, men som Sverige inte har haft.

Guldets roll i balansräkningen

Ett särskilt känsligt ämne är hur Riksbanken värderar sina tillgångar – särskilt sin guldreserv. Riksbanken äger 125,7 ton guld, vilket i skrivande stund har ett marknadsvärde på cirka 127 miljarder kronor. Men i bokföringen värderas guldet till bara 12,7 miljarder.

– Det är fullständigt skevt. Om Riksbanken hade realiserat vinsterna på guldet och redovisat tillgångarna till marknadsvärde hade staten inte behövt skjuta till några pengar, och inlåningskravet hade varit onödigt, säger Rickard Eriksson.

Riksbanken försvarar dock sin försiktiga redovisningsprincip:

”De nuvarande redovisningsprinciperna innebär att orealiserade förluster redovisas direkt, medan orealiserade vinster inte gör det. Det är en medveten tillämpning av försiktighetsprincipen,” skriver pressekreterare Susanne Meyer Söderlind i ett mejl till EFN.

Riksbanken menar att guldreserven fyller en viktig funktion som krisberedskap, och ser inget behov av att sälja av. Inte heller klimatpåverkan från guldutvinning – som uppskattas stå för 0,4 procent av världens utsläpp – påverkar hållningen.

Ett centralbanksoberoende i förändring

Att stärka Riksbankens finansiella oberoende har varit ett av målen med lagändringen. Ett positivt räntenetto – alltså att intäkterna överstiger kostnaderna – är avgörande för att Riksbanken ska kunna stå på egna ben, utan politiska beslut.

Men utan en stor mängd utestående sedlar och med begränsade intäkter från seigniorage, har Riksbanken svårt att få balansräkningen att gå ihop. Räntefri inlåning är tänkt att råda bot på det.

”Vår bedömning är att kostnaden för enskilda institut att finansiera kravet är mycket liten,” skriver Riksbanken. ”Inlåningskravet påverkar inte den finansiella stabiliteten.”

Vem bär ansvaret?

När Riksbanken inte längre kan förlita sig på riksdagen för kapitaltillskott, vänder den sig till bankerna. Det är en dramatisk förändring i svensk finanspolitik och väcker frågor om ansvar, rättvisa och framtida spelregler.

Från ett negativt eget kapital till guldreserver värda över 120 miljarder: bilden av Riksbankens ekonomi är minst sagt komplex. Och nu, när bankerna snart kan tvingas hjälpa till, har frågan blivit brännande – både politiskt och ekonomiskt.