Fingerprint

Klockan är 8 på morgonen den 21 mars 2017 när Fingerprint Cards kablar ut en oväntad vinstvarning. Utdelningen ställs in, en tidigare prognos om intäkter för året om 7,5 till 9,5 miljarder kronor skrotas.

En tredjedel av börsvärdet raderas i ett slag.

– När det krackelerar så krackelerar det på ett sätt som även den största skeptikern har svårt att förutse, säger fondförvaltaren Richard Bråse i dag.

Då var han analytiker på affärstidningen Dagens industri och var en av dem som tidigt såg en bubbla i småspararfavoriten.

Den hade byggts upp i en rasande fart.

Våren 2015 börjar flera stora ordrar på Fingerprints touchsensorer från smartphonejättar ramla in. Löftena om att deras fingeravtrycksläsare är världsledande och att bolaget står inför en enorm försäljningstillväxt ser ut att realiseras.

”När vi nu diskuterar införandet av vår teknologi med samtliga ledande OEM-företag (mobiltelefontillverkare, reds. anm) är frågan inte om de ska införa denna teknologi utan istället hur fingeravtryckssensorn ska integreras i deras produkter”, skrev Fingerprints dåvarande vd:n Jörgen Lantto självsäkert i sin bokslutskommuniké i februari 2015.

Omsättningen går från 34 till 105 miljoner på ett år och marknaden börjar vakna till liv.

Smartphoneanvändarnas beteende är inne i ett stort skifte när man går från att skriva in sitt lösenord till att använda sitt fingeravtryck och ett litet svenskt företag befinner sig plötsligt längst fram i utvecklingen.

I maj 2015 får Fingerprint en order på 230 miljoner från en asiatisk smartphoneleverantör och höjer samtidigt kraftigt sin försäljningsprognos för året. Aktien rusar 35 procent och bland småsparare börjar det viskas om en ny svensk exportstjärna. När börsåret 2015 stänger kan uppgången summeras till över 1 500 procent. Börsvärdet har vid det här laget svällt till runt 40 miljarder kronor.

– Alla pilar pekade uppåt, minns Richard Bråse.

– Ambitionerna om vilka bruttomarginaler de skulle kunna nå stack ut, de skulle i så fall vara världsledande. Men att ett enproduktsbolag skulle stävja all konkurrens för all framtid kändes osannolikt.

I den enorma rusningen adderades drygt 22 000 aktieägare. Ingen tycktes vilja missa att vara med på kursraketen.

Nu var aktien den mest omsatta på Stockholmsbörsen, vissa dagar den mest omsatta i Europa. Fler småsparare lockades in och XXXXXXXX

Men samtidigt som bolaget till synes presterade starkt hade det börjat skaka under däck. Stora insynsförsäljningar, ökad blankning och ett åtal om insiderbrott mot den tidigare vd:n Johan Carlström fick investerare att dra öronen åt sig.

Toppen var nära.

I januari 2016 släppte analytikern Per Lindberg den 161 sidor långa rapporten ”Fingermania in Scandinavia” där han förutsåg att bolagets dominanta ställning i Asien var på väg att rämna.

Telekomanalytikern Lindberg var känd för att ofta ha riktkurser som påfallade avvek från konsensusuppfattningen, innan han slutade som anytiker på ABG Sundal Collier i december 2016. Han fick också utstå hård kritik för den negativa analysen om Fingerprint. Belackare gav honom till och med öknamnet "Stolle-Per", skriver Affärsvärlden.

Det var i januari 2016 som analytikern Per Lindberg släppte en 161 sidor lång rapport om Fingerprint Cards FING B +7,09% FING B +7,09% FING B +7,09% FING B +7,09%. Skrivelsen gick under namnet "Fingermania in Scandinavia" och innehöll bland annat slutsatsen att Fingerprints dominerande ställning i Kina snart skulle reduceras kraftigt.

2015 var året då aktien fullkomligt exploderade och rusade med hela 1000 %. Börsvärdet gick från 2 till 37 miljarder kronor på ett år. Enligt Bloomberg gjorde det bolaget till den bästa aktien i hela Europa och näst bäst i hela världen. Året därpå var Fingerprint-aktien det mest omsatta på Stockholmsbörsen, enstaka dagar den mest omsatta i hela Europa. Det säger något om hajpen kring bolaget.

– För det första behöver de vara små. Men de gemensamma nämnarna ligger egentligen inte i bolagen utan i allt runt omkring. Stämningen. Du har någon eller några hejarklacksledare, många som hänger på, och så sitter folk och chattar med varandra och övertygar varandra.

– Jag vet inte om den här typen av aktier egentligen är ett ämne för finansiella eller ekonomiska studier. Det är snarare ett socialpsykologiskt eller sociologiskt fenomen, vad som händer i grupper när människor delar övertygelser, och hur lätt det är att saker spårar ur.

Det gör ont att såga av fingrarna utan bedövning

https://www.affarsvarlden.se/analys/det-gor-ont-att-saga-av-fingrarna-utan-bedovning

Fingerprint Cards var på många sätt den perfekta småspararfällan. När de vildaste förhoppningarna om ett globalt genombrott för fingeravtryckssensorer började materialiseras med försäljningstillväxt på tusentals procent och en bruttomarginal på över 40 procent var det ingenting som kunde stoppa aktiens framfart. Efter en uppgång på 1 800 procent från inledningen av 2015 toppade aktien i början av december för fyra år sedan. Tron på fortsatt marknadsdominans och skyhöga marginaler var två bärande element när bubblan blåstes upp och förväntningarna tappade markkontakten.

Överlönsamheten och de höga tillväxttalen visade sig övergående. Tilltagande konkurrens medförde prispress som eroderade marginalerna. Genomklappningen blev brutal. På mindre än två år gick bolaget från en rörelsevinst på 2,6 miljarder kronor till en förlust på nästan 800 Mkr.

19630908-4017

BRÅSE:

men det är ändå ett hyfsat stort bolag när det gör 2,6 miljarder i rörelsevinst. Det där var ju den där... Vad är det man säger? Humlor kan egentligen inte flyga, men det gör de ju ändå.

[04:58–05:11]

Ja, småspararaketen som bevisade att spekulation, vild spekulation, faktiskt kan vara rätt. Tills den inte var det längre, eftersom verkligheten kom ikapp.

[05:12–05:32]

Rent psykologiskt, börspsykologiskt, är det lätt att dra gemensamma nämnare mellan olika småbolag. Den här euforiska stämningen där saker går upp för att de går upp.

[05:32–05:51]

Den bästa försvarsadvokaten för ett dåligt bolag är den starka aktien. Den starka aktien är den starka aktien. Men som case betraktat så är den här i någon form av bruttomarginalfälla.

[05:53–06:05]

Jag kommer ihåg att jag gjorde en intervju med Jörgen Lanto. Jag minns inte exakt när det var.

– Då var han vd?

– Ja.

[06:08–06:27]

Jörgen Lanto blev vd efter de där turerna som var. Det var en razzia mot bolaget för insiderhandel. Då blev Lanto vd. Jag minns att han var vd när jag gjorde intervjun.

[06:28–06:46]

[07:00–07:16]

När det krackelerar så krackelerar det på ett sätt som även den största skeptikern hade svårt att förutse. Verkligheten är mycket mer dynamisk och utfallsrummet mycket bredare än vad man tror.

[07:43–07:45]

[ohörbart]

[08:28–08:45]

När alla siffror pekade åt rätt håll men det ändå fanns vissa varningstecken – varnade du då för att det här potentiellt kunde gå åt skogen?

[08:45–09:02]

Det är bara att gå tillbaka och se vad jag skrev. Jag skrev ganska mycket om det. Det var ju också en väldigt uppiskad stämning.

[09:02–09:07]

Det blev nästan sportjournalistik.

[09:25–09:43]

Du har ofta några som formulerar tankespåren, någon form av hejarklacksledare. Sedan har du ett gäng som kanske egentligen inte borde ägna sig åt aktier överhuvudtaget, utan åt hästkapplöpning eller roulette.

[10:32–10:47]

Det kan jag verkligen tänka mig. Det är lite intressant det där som du nämner, att när pengar står på spel blir det något annat.

[10:47–11:00]

Jag får känslan att när det gäller Fingerprint, även om det gått tio år nu, så finns det fortfarande en typ av personlighet på börsen som vägrar acceptera att det är över.

[11:00–11:07]

Att man håller så hårt kvar i sitt bolag, som att det vore ens barn.

– Eller sin fotbollsklubb.

[11:09–11:22]

Vi såg ju samma sak i SBB. Där finns det fortfarande många övervintrare kvar. Bolaget har väl förbättrats på vissa sätt, men det är fortfarande långt ifrån hur det såg ut för några år sedan.

[11:23–11:32]

– Då stod aktien över 60 kronor som mest.

– Ja, det är en ganska lång väg tillbaka.

– Det får man nog säga.

[11:39–11:52]

Om vi går tillbaka till Fingerprint. När insåg du att det här var värre än vad du hade befarat?

[12:28–12:42]

Jag har för mig att jag skrev att de cementerade bilden av sig själva som totalt opålitliga med den där vinstvarningen.

[12:42–13:02]

Efter det var det egentligen spel mot ett mål. Visst, aktien har gjort ryck och gått upp mycket på kort tid ibland, men om man drar ut kursgrafen...

[13:14–13:26]

Jag tycker också att det är intressant att du skriver så initierat om det psykologiska.

[13:28–13:49]

Hur kan ett bolag fånga ett sådant intresse? Vi har sett det i SBB och till viss del i Intellego. Finns det något som kännetecknar den här typen av aktier som får en sådan supporterklubb?

[13:51–14:04]

För det första behöver de vara små. Men de gemensamma nämnarna ligger egentligen inte i bolagen utan i allt runt omkring.

[14:10–14:22]

Stämningen. Du har någon eller några hejarklacksledare, många som hänger på, och så sitter folk och chattar med varandra och övertygar varandra.

[14:25–14:38]

Jag vet inte om den här typen av aktier egentligen är ett ämne för finansiella eller ekonomiska studier. Det är snarare ett socialpsykologiskt eller sociologiskt fenomen.

[14:40–14:57]

Vad som händer i grupper när människor delar övertygelser, och hur lätt det är att saker spårar ur.

[15:01–15:14]

Det finns ju många huvudpersoner i den här historien. Karlström är väl en av dem. Är det några andra du minns?

[15:15–15:31]

Det fanns många sådana profiler. Folk med olika alias på internet. En som kallade sig Crowe till exempel, som var en av de mest övertygade.

[15:34–15:51]

Jag var på en stämma, jag minns inte vilket år det var. Det var ganska hätsk stämning. Det var någon frisör från Södertälje som verkade väldigt arg på mig.

[15:53–16:16]

– Vad fick du höra?

– Jag minns inte ens exakt. Men i efterhand tänker jag att det nog inte var helt smart att skicka dit mig överhuvudtaget. Det kändes som att man inte riktigt hade koll på situationen.

[16:16–16:33]

Det känns också som att just det här fenomenet var nytt. Bubblor har ju funnits tidigare, men att sociala medier spelade en så stor roll i hajpen var nytt.

[16:33–16:59]

Ja, men det blev så enorma proportioner. Och i det här fallet materialiserades faktiskt förhoppningarna under en period.

[17:00–17:19]

Det gjorde att aktien vissa dagar nästan var den mest omsatta i hela Europa.

[17:21–17:37]

Jag tror bara man får acceptera att det här händer gång på gång. Det blir mani i småbolag. Alla ska med. Och alla som tycker något annat är idioter eller får diverse öknamn.

[17:37–17:50]

Sedan slutar det nästan alltid på samma sätt. Det som sticker ut här är att det faktiskt såg ut att bli något under en period.

[17:51–18:29]

Men de lyckades inte bygga vidare på det initiala försprånget. De återköpte aktier för så mycket lagen tillät. Det regleras ju. De återköpte så mycket de kunde på toppen.

Det var ett omoget bolag. Resultaträkningen växte snabbare än vad organisationen klarade av att hantera.

[18:29–18:59]

Och definitivt snabbare än vad ägarna klarade av att hantera. Samtidigt gav bolaget väldigt offensiv vägledning. Jag tror det var på årsstämman 2016 som de lanserade finansiella mål. Det var Johan Söderfjäll som satt i styrelsen och ansvarade för dem.

[19:00–19:38]

De målen var väldigt aggressiva. Jag såg prognoser som antydde att om de uppnåddes så var ett börsvärde på kanske 250 miljarder kronor inte orimligt inom några år.

[19:39–19:59]

Och då stod bolaget kanske redan på ett börsvärde runt 40 miljarder. Så internt såg man det som att man bara hade kommit en bit på resan.

[20:11–20:24]

Jag har inte följt bolaget på flera år nu. Men de har ju gått ihop med Precise Biometrics.

[20:38–20:58]

Det är lite ödets ironi. Om man går tillbaka till 2015–2016 så var ju även Precise Biometrics en del av biometrihåsen.

[20:58–21:12]

Jag skrev en gång att Precise Biometrics var ett derivat på dumhet. Det var på den tiden jag formulerade mig ganska oförsiktigt.

[21:13–21:46]

Om jag hade fått välja mellan Precise och Fingerprint 2015 hade jag tagit Fingerprint alla dagar i veckan. Det var nästan som AIK mot Djurgården. De två ägarklackarna hatade verkligen varandra.

[21:54–22:07]

Och till slut hamnade de i någon form av shotgun marriage.

– Två dynpåsar som slås ihop, tänkte jag säga.

[22:10–22:25]

Det var mycket mer halabaloo kring Fingerprint också. Du hade insiderhistoriken och allt det där. Varningsklockorna ringde långt innan det kollapsade.

[22:42–23:11]

Finns det någon lärdom man kan ta med sig från den här historien? Något som dyker upp spontant?

Att man måste vara beredd att förlora allt om man ger sig in i de mest vansinniga och hetaste aktierna.

[24:14–25:08]

Du kan alltid försöka motivera ett värde. Ingen har varit i framtiden och vet exakt vad ett bolag är värt, men utifrån tillgänglig information kan man göra en kvalificerad bedömning av vad det rimligen borde vara värt. Man kan redovisa sina antaganden och se hur de förändras när ny information tillkommer. Men priset är ofta mycket mer volatilt än värdet.

[25:10–25:37]

Jag har alltid haft svårt för väldigt övertygade grupper. Jag är lite allergisk mot det. Det gör också att jag inte har någon fallenhet för att äga den typen av aktier.

Jag gillar att äga det som ligger i andra änden av spektrumet – sådant som ingen vill ha.

[25:37–25:54]

Och som är mindre volatilt. I grunden är aktier ganska enkelt. Som obligationer, fast utan löptid.

[25:55–26:54]

Min bild är att när sådana här grupper bildas kring ett bolag så slutar det nästan alltid illa. Jag har svårt att komma på något svenskt exempel där en småspararhype senare blev ett långsiktigt sunt företag.

[27:21–28:04]

Det är lätt att i efterhand säga att om man bara hade ändrat det ena eller det andra så hade det blivit mindre dåligt. Men jag tror att det var när man insåg att det egentligen inte fanns något större värde kvar som den stora nedgången kom.

[28:23–28:55]

Precis. Från toppen 2016 gick det väldigt snabbt nedåt. Från hösten 2016 till ett år senare var aktien ned ungefär 85 procent.