Fyra frågor om omvärldsläget

Ukraina har hamnat i skuggan av Trumps Irankampanj. Hur går det vid fronten?
Det går just nu bra för Ukraina. En alltmer väloljad nationell försvarsindustri skördar framgång i drönarkriget och förmågan att slå långt in i Ryssland med angrepp mot ryska energifaciliteter, som till stor del finansierar kriget, har också stärkts. Det är ett utmattningskrig, inte minst ekonomiskt. Ukraina har nyss börjat tilldelas EU:s lån värda 90 miljarder euro, och är fortsatt beroende av stöd, särskilt i fråga om ammunition och luftförsvar. Här passar den nyss kommunicerade Jas-affären in i bilden. Ryska så kallade hämndangrepp mot Kiev har på senare tid förvärrats. Ukraina har stött på mot USA om ett format för samtal, men det går trögt på det diplomatiska planet.

Var kommer Trump ge sig in härnäst?
Det är mycket som talar för att Kuba kan bli nästa geopolitiska krutdurk. Regimen i Havanna hamnade i kikarsiktet redan i samband med att Venezuelas president, Nicolas Maduro, extraherades i en uppmärksammad operation i Caracas i vintras. Oljelandet Venezuela var Kubas huvudleverantör av oljan som driver det föråldrade elnätet, och sedan Trumpadministrationen förbjudit Venezuela och andra länder att sälja energi till ö-nationen så har systemet kollapsat. De senaste rapporterna inifrån Vita huset gör gällande att det upprättas planer inför sommaren, då man misstänker att regimen kan komma att haverera och militära åtgärder kan bli aktuella för att återupprätta stabilitet.

Taiwan hamnade i blickfånget igen när Trump var i Kina. Hur stor är risken att en konflikt eskalerar där?
Trump tycks ha dinglat Taiwan som ett bete för Peking och pausat vapenaffärer efter mötet. Men risken för akut eskalation och en kinesisk invasion av Taiwan är låg. Alla, inklusive Kina, har så mycket att förlora. Taiwan har som nav för avancerade chip ett strategiskt övertag som gör att USA och västvärlden inte skulle kunna tolerera ett kinesiskt angrepp. Oro i Taiwansundet skulle också snabbt sprida sig och hämma den just nu sköra kinesiska exportberoende ekonomin allvarligt. Om Peking ändå skulle besluta sig för att göra verklighet av det långvariga löftet att åter införliva Taiwan så skulle detta mest sannolikt ske långsamt, via politiska och ekonomiska påtryckningar.

Du sa nyligen i podcasten Dominoeffekten att oljepriserna riskerar fastna på högre nivåer än tidigare även om det blir fred i Iran. Varför tror du det?
Därför att kriget inte kommer att sluta med någon omedelbar regimomvälvning. Irans styre har i stället decentraliserats när Teheran varit under attack, där det nationella Revolutionsgardet tagit mer makt. Regimen är idag mer svårbedömd och benägen att hota sjöleden med enkla medel. Därför är Hormuzsundet ett geopolitiskt vapen som tillfört permanent osäkerhet. Risken att segla igenom blir varaktigt förhöjd, och därmed går fraktpriserna upp, vilket främst slår igenom i oljepriserna.