Hon krossar drömmen om evigt liv: "Vi behöver döden"

Den brukar kallas ”longevityrörelsen” – trenden som på senare år lockat allt fler att följa drömmen om ett evigt liv. En hel industri har vuxit fram kring ny teknologi och medicinska behandlingar som lovar att hålla oss unga för alltid. Ansiktet utåt för strömningen är den amerikanske entreprenören Bryan Johnson, känd från bland annat Netflixdokumentären Dö inte: mannen som vill leva för evigt. Han har spenderat miljontals dollar i sin kamp för att besegra döden.

– Jag tycker att min bok visar att det där inte är en särskilt god idé, säger Maja Lunde med ett skratt.

Hon slog igenom för precis tio år sedan med romanen Binas historia. I dag har den getts ut i 50 länder och översatts till fler än 30 språk. Succéboken var först ut i en svit om fyra böcker, där människans relation till och beroende av naturen står i centrum.

När Maja Lunde nu sitter i en hotellfoajé i Stockholm är hon i Sverige för att tala om romanen som tar vid efter hennes internationellt hyllade klimatkvartett. Slutartid utspelar sig i Bryan Johnsons drömverklighet. Ingen kan längre dö. För tiden har stannat.

– Människan har alltid försökt undkomma döden. Vi har skapat paradiset i olika former – i religionen och i kulturen – just för att vi vill slippa dö. Men vi behöver döden som en ram för livet, vi behöver veta att det finns ett slut. Dessutom uppstår många praktiska problem om ingen dör. Det märker personerna i boken ganska snabbt.

Idealvärld – eller en mardröm

Slutartid följer ett antal människor på olika platser i livet. Vissa av dem tycker till en början att det är ganska bra att tiden står stilla. Fotografen Jenny har obotlig cancer. Nu behöver hon inte lämna sina barn alldeles för tidigt. Pensionären Margo ser i sin tur ett nytt liv framför sig. Möjligheterna blir oändliga när hon plötsligt inte längre ska bli äldre och dö.

Men snart börjar det som såg ut som ett evigt drömliv visa sig ha en mängd oförutsedda nackdelar.

– Det är ju inte bara så att döden försvinner. Utvecklingen stannar helt. Barnen växer inte. Det blir oerhört frustrerande för dem att varken kunna lära sig eller mogna. För de äldre blir den till synes oändliga framtiden också en prövning. Margo inser ju att om hon ska leva för evigt så vill hon faktiskt inte längre vara gift med sin man.

En verklighet där människan lyckats bromsa åldrandet eller till och med avskaffat döden skulle också få en rad samhällsekonomiska konsekvenser, resonerar Maja Lunde vidare.

– Vad skulle en värld utan döden kosta egentligen? Vi ser ju i hela västvärlden ett problem med en åldrande befolkning, där det redan om bara några år kommer att gå väldigt, väldigt många pensionärer på varje skattebetalare. Ska man få pension i vadå, 467 år?!

Idén i Slutartid om en värld utan döden känns igen från samtidens strömningar. Men samtidigt som vissa drömmer om längre liv sjunker födelsetalen i stora delar av världen. Här i Sverige tillsatte regeringen i fjol en utredning för att ta reda på vad som kan göras för att få svenskarna att skaffa fler barn.

Naturen ratar människan

I Maja Lundes roman föds inga barn alls. I en värld där tiden står stilla kan människor varken dö eller födas.

– Det är väldigt sorgligt. Slutartid handlar om en värld där naturen har kastat ut människan. Vi är inte längre en del av naturens kretslopp. Jag tänker att det finns en parallell till hur vi ofta pratar om människan och naturen som två helt separata företeelser. Det är som att vi mentalt försöker fjärma oss från naturen. Jag tror att det är en av orsakerna till att vi försatt oss i det fullständiga haveri som är klimatkrisen.

Vid sidan av författarskapet är Maja Lunde en aktiv deltagare i norsk samhällsdebatt. Hennes engagemang för digitaliseringens effekter på barns utveckling och lärande mynnade nyligen ut i debattboken Skärmbarnen. Där skriver hon om sjunkande skolresultat, ökande psykisk ohälsa och en techindustri som blir allt rikare.

– Man kan ju fråga sig om vi har tid för att göra det som krävs för att det ska bli barn. Vi vet att människor debuterar sexuellt allt senare. Kanske sitter vi för mycket med våra skärmar. Dejtingapparna är inte heller byggda för kärlek, utan för att användarna ska stanna kvar och skrolla. Jag tror att vi behöver komma tillbaka till mer fysisk samvaro, så kanske det blir fler barn.

Efter romansviten med klimattema är Maja Lunde förstås också ett av den gröna rörelsens mest kända namn i Norge. Sedan Binas historia kom ut för tio år sedan har mycket hänt i synen om människans påverkan på klimatet. Förra decenniets protestvåg med Greta Thunberg i centrum har ebbat ut, både i Sverige och Norge.

– För norrmän finns det en kognitiv dissonans. Oljan har inte egenhändigt skapat vårt välstånd. Men den har varit en viktig del. Så att oljeindustrin är skadlig för klimatet är svårt för många i Norge att ta in. Jag tycker att vi i stället borde använda oljepengarna till att ta täten i den gröna omställningen. Det skulle kunna bli ett samhällsprojekt som norrmännen verkligen skulle kunna vara stolta över.

Inget politiskt genomslag

Maja Lunde är kritisk till hur norska politiker handskats med klimatfrågan. När hon rest runt i landet och talat om sina böcker har hon mött många norrmän som är tacksamma för att en författare vågar ta debatten. Men i politiken händer nästan ingenting, menar hon.

– Det spelar ingen roll om statsministern har hetat Jens Stoltenberg, Erna Solberg eller Jonas Gahr Støre. Det enda de har pratat om är ”business as usual”. Det är skrämmande när världen så tydligt talar om för oss att något är fel, samtidigt som politikerna säger att vi bara ska fortsätta som vanligt. Jag vill hellre ha en statsminister som erkänner att vi måste göra något – och att det kommer att kosta.

I Slutartid finns en karaktär som för allt vad han är värd håller fast vid naturen. Otto, Margos make, lever för sin trädgård. När tiden stannar och frun bestämmer sig för att skiljas låter han sig själv helt uppslukas av odlandet. Balkongen på den nya lägenheten som han motvilligt flyttat in i blir till en djungel. Snart odlar Otto till och med i hissen för att komma närmare den natur som kastat ut människorna ur sitt kretslopp.

För Maja Lunde själv är odling ett nästan lika stort intresse som skrivande. Hennes trädgård vid huset i Godlia utanför Oslo är full av blomsterrabatter, pallkragar och vildvuxen gräsmatta.

– För mig ger det frid i sinnet att sticka ned nävarna i jorden och skapa med något som inte är ord. Jag tror att det är vad vi människor behöver göra just nu. Vi måste lägga bort skärmarna och koppla in oss på naturen igen.