Maja Larsson: ”Vi nästan kämpar ihjäl oss för att ge barnen allt vårt engagemang”

Ett barn föds, och sedan ska föräldrarna se till att det överlever – eller?
– Det är kanske lägstanivån, men föräldraskap är så oerhört mycket mer än så. Ju mer jag lärt mig om föräldraskap, desto mer har jag kommit att förstå att det är en av våra främsta kulturyttringar. Hur vi är mot våra barn är helt beroende av tid och rum och vilka normer som för tillfället råder.

År 1755 lanserades Sveriges första statliga föräldrarådgivning. Sedan dess har det svenska föräldraskapet bytt skepnad flera gånger om. Hur då?
– På 1700-talet handlade föräldrarådgivningen främst om att barnen skulle överleva. Då dog ju vartannat barn innan det hann bli vuxet, så man kan förstå att det var ett viktigt mål. Med tiden har allt mer ansvar lagts på föräldrarnas axlar: att göra barnen friska, lydiga, arbetsdugliga, välartade och självständiga. Först på senare tid har det blivit ett viktigt mål att göra barnen trygga och lyckliga.

Vad utmärker dagens föräldraskap?
– Ett oerhört engagemang i barnen. Det är så tydligt i forskning om nutida föräldraskap att vi nästan kämpar ihjäl oss för att ge barnen allt vårt engagemang, trots – eller kanske på grund av – att vi är separerade från dem på dagarna. Dessutom tyder det mesta på att föräldraskapet har blivit allt mindre auktoritärt och mer kompisorienterat. Det beror såklart till viss del på att vi vet mer om barnpsykologi i dag, men jag tror också det spelar roll att vi är rädda om den förhållandevis lilla tid vi har tillsammans med barnen. Den ska liksom vara bra och trevlig.

Men tidigare generationers föräldraskap påverkar oss. Varför bryr vi oss?
– Jag tror det är omöjligt att utforma ett eget föräldraskap som är helt oberoende av det man växte upp med. Vi förhåller oss hela tiden till dåtiden när vi uppfostrar för framtiden. Ett exempel är hur vi i dag ser på lydnad. Vi vill att barnen ska lyssna på oss och göra som vi säger, och vi vet inom oss att barn gjorde det förr. Samtidigt accepterar vi inte de tvångsmedel tidigare generationer kunde använda för att få barn att lyda – till exempel isolering, aga eller bara allmän auktoritet. Varje ny generation har fått famla runt i sådana dilemman.

Finns det en koppling mellan samhällets syn på föräldraskap och rådande ekonomiska förutsättningar?
– Jag skulle snarare säga att familjernas ekonomiska förutsättningar har spelat roll. Överklassen hade till exempel en väldigt nyskapande, engagerad och närvarande föräldrastil på 1800-talet, som de flesta i Sverige inte hade råd eller tid att ägna sig åt. I dag har de flesta det. Så ja, kanske ändå.

Hur försöker du själv vara som förälder?
– Jag försöker leva upp till samtidsnormerna genom att vara engagerad, stöttande, snäll och lagom sträng – men jag har påverkats mycket av att skriva den här boken. På 1940-talet var det självklart att vuxna skulle göra sina vuxengrejer och inte alltid vara standby, det försöker jag anamma lite mer. Och från 1970-talet tar jag med mig vikten av att visa sina känslor. Jag har till exempel inga problem med att gråta inför barnen om jag är ledsen. Jag är ju inte bara förälder, utan också människa.

LÄS MER: Guillou: ”Smärtsamt, den har saboterat min jakt”

LÄS MER: Joanna Rubin Dranger: ”Blivit betydligt farligare att vara jude i Sverige”

LÄS MER: Andreas Cervenka: ”Värsta som finns är att lyssna på skryt om bostadsklipp”