Niklas Ekdal: Tacka vet jag Sverige

Ingen har missat att det går bra för amerikanerna ekonomiskt. Tillväxten och börsutvecklingen utklassar resten av världen. Samtidigt skakar det politiska förfallet fundamentet för USA:s storhet: frihandel, invandring, stabila institutioner.

Det räcker att säga ordet kompiskapitalism. När världens rikaste techbro, Elon Musk, går all in bakom Donald Trump med röstköp tar USA ett steg i egyptisk riktning.

Trumps tidigare stabschef John Kelly och tidigare överbefälhavare Mark Milley kallar utan omsvep mannen ”fascist”. Inga liberala snöflingor, precis.

Årets ekonomipris till Alfred Nobels minne illustrerar vad som står på spel. Pristagarnas forskning visar varför vissa länder blir rika och andra fattiga, och hur svårt det är att bryta mönstret. Mest av allt handlar det om just nedärvda institutioner. Äganderätt, givetvis, men också fair play.

Sverige är ett praktexempel. Vår historia är berättelsen om hur en fisksoppa förvandlades till ett akvarium. Som bekant är det lättare att göra resan åt andra hållet.

Så hur gick detta mirakel till? En förenklad version kan se ut så här:

Stormaktstidens krig gav en effektiv byråkrati och pragmatisk syn på invandring. När Sverige hade turen att förlora sitt lilla imperium kunde ordning, reda och kompetens växlas in på vettigare spår.

Det stora klippet kom med utrikeshandeln under andra halvan av 1800-talet. Men utan pärlbandet av inre reformer dessförinnan hade svenskarna fortsatt som Somalia i stället för Schweiz.

Stabilt banksystem, effektiva skatter, investeringar i infrastruktur som järnvägar lade grunden. Uppfinnare och entreprenörer kunde blomma ut. Yttrandefrihet, läskunnighet, folkrörelser med rötter i frikyrkan gav positiv feedback och kurskorrigeringar, en fredlig samhällsutveckling genom hisnande sociala förändringar. Plötsligt var det fattiga utvandrarlandet en industrination i världsklass.

Från införandet av allmän folkskola 1842 kan det se ut som raka spåret. Men så enkelt är det ju aldrig, förrän i backspegeln. Varje ny generation riskerar att sjabbla bort förtroendet för institutionerna.

Vårt lutheranska fokus på problem har varit till hjälp. Nervositet lönar sig i längden. Men ibland kan den också bli ett bekymmer, om avvikelserna från perfektion är allt du ser.

Visst plågas Sverige av gängkriminalitet, stökig skola, växande klyftor, psykisk ohälsa och hårdnande klimat. Den som blickar ut över världen får ändå leta efter ett mera undervärderat investeringsobjekt. Vi har en pressad valuta, billig börs med några av världens finaste exportföretag, stabila statsfinanser och välfärdssystem, frisk och välutbildad befolkning, låg konfliktnivå.

Om du tappar plånboken i centrala Stockholm är det 80 procents chans att någon lämnar tillbaka den. I New York lär det vara 50 procents chans, och i Peking 15.

Frågan blir hur vi kan behålla och utveckla en amerikansk dynamik, med den svenska tilliten intakt.

När tjänstemän anställer kompisar till höga löner, när politiker gör klipp i välfärdsföretag tack vare en regelbok de själva skrivit, när gängkriminella infiltrerar näringslivet och hotar småföretagare – då lever den svenska modellen farligt. Korruption är dyrt i sig, men urholkar framför allt detta ovärderliga förtroendekapital.

Om det gick att teckna aktier i AB Sverige skulle rådet trots allt vara enkelt: KÖP.

Och när det gäller USA? Om inte SÄLJ så åtminstone AVVAKTA.