Northvolt slår både Kreuger och Stenbeck

Tevevintern har bjudit på säkerhetspolitisk buskis som ”Whiskey on the rocks” och Bergmanporr som ”Trolösa”. Inhemsk kvalitet slår amerikanskt skval alla dagar i veckan. Särskilt veckor när supermakten gör sitt bästa för att man ska visa den fingret.

Kronan på verket är serien om näringslivslegendaren Jan Stenbeck. En pärla som borde imponera till och med på kulturministern, även om Moderaterna inte kommer så väl ut i den stenbeckska familjefejden.

Ingen slump att dessa serier utspelas i det drömda 70–80-tal som har blivit Sveriges nostalgiska defaultläge. Vi skrattar åt fyrkantiga byråkrater i vägen för Stenbecks teknikrevolution. Skrockar åt fårbonden Fälldin som knappt kan prata engelska med president Reagan när sovjetiska kärnvapen står på grund i Blekinge.

Så bonnigt Sverige var! Rena DDR, haha. Och likväl verkar nu alla från höger till vänster sakna denna oskuldens och jämlikhetens tid.

Det säger allt om 2025 och nästan inget om verkligheten för 45 år sedan. Sanningen är ju att folk hostade ihjäl sig av cigaretter, långvården var en kollektiv tortyrkammare, fyllan och gatuvåldet sju resor värre, Östersjön en cocktail av miljögifter. Industrikrisen och den finansiella istiden gjorde förvisso alla ungefär lika fattiga – med dagens mått – men hur kul var det egentligen att betala 102 procent i skatt?

Glöm det där Abba skimret. Fundera i stället på varför ”Stenbeck” träffar en sådan nerv just nu.

I vår bok ”Historiens 100 viktigaste svenskar” placerade vi Jan Stenbeck på plats 48, i nivå med författaren Fredrika Bremer och kung Oscar I. Men detta var 2010. Till skillnad från andra samtida profiler har Stenbecks relativa vikt ökat. Nu är han väl uppe där med Selma Lagerlöf och Dag Hammarskjöld runt tjugonde plats.

Det handlar mer om vad affärsmannen representerade än vad han åstadkom. Ett amerikanskt sätt att göra affärer (see you in court). Ett ogenerat sätt att köpa politiskt (läs: socialdemokratiskt) inflytande. Ett tech bro-sätt att röra sig snabbt och ha sönder saker.

Stenbecks mantra ”teknik slår politik” har i decennier uppfattats som skönt rebelliskt. Hjälten från New York gav svenska tevetittare vad de ville ha, i stället för monopolets programledare med ansiktsfärg som trottoarer. Televerket och Kabelnämnden – vilka losers som trodde att de kunde stoppa framtiden.

I dag har vi fattat galoppen. Tekniken äter politiken till frukost, med rysk kaviar på toppen. Till exempel när USA:s president underminerar statens ensamrätt på pengar med kryptovalutor.

Utan de tekniksprång och den medieutveckling som Stenbeck råkade fronta i Sverige hade Donald Trump varit en golfpensionär med betalningsanmärkningar. En fotnot i skvallerpressens historia.

SVT:s ”Stenbeck” är den perfekta bryggan mellan USA och Sverige, dåtid och nutid. Många vill ha en sequel om dramatiken i Kinneviksfären under Stenbecks dotter Cristina. Ännu bättre vore en prequel om alltings början.

Affärsjuristen Hugo Stenbeck steg fram ur röken efter Kreugerkraschen 1932, när ägandet stuvades om i hela näringslivet. Där finns en lång båge som också riskerar att bli relevant.

Vem och vad stiger fram ur Sveriges största industrikonkurs genom tiderna, alltså Northvolt? Här jäser ett SVT-drama som överträffar till och med Stenbeck.