Så tolkar du börsbolagens mål

Coor upprepade, BHG uppdaterade och Ratos kom med en helt ny uppsättning. När den här trion höll kapitalmarknadsdag samma torsdag för några veckor sedan fick vi talande exempel på hur spretiga de finansiella målen kan vara i börsbolagen.

Medan en fokuserar på organisk ökning i sitt tillväxtmål (Coor), klumpar en annan (BHG) ihop organisk och förvärvad tillväxt och en tredje (Ratos) bakar ihop dessa parametrar – men undantar samtidigt icke-kärnbolag och minoritetsandelar.

Även en till synes enkel siffra som rörelsemarginalen uttrycktes på olika sätt. Coor använder justerad ebita, BHG har två ebit-mål med olika tidshorisont, medan Ratos använder justerad ebita men bara för majoritetsägda bolag som inte klassas som icke-kärnbolag.

Öppet för missförstånd

Breddar man bilden från de här bolagen så hittar man otaliga varianter på såväl tillväxt-, som resultat- och skuldmålsättningar. Det öppnar för missförstånd och gör det svårt, ibland omöjligt, att jämföra två olika bolags målsättningar med varandra.

Här är några vanliga fallgropar och detaljer som man bör hålla koll på:

Tillväxtens beståndsdelar: Första frågan att bena ut är om det handlar om total tillväxttakt eller enbart den organiska, det vill säga exkluderat förvärv eller andra strukturförändringar. Sedan gäller det att kolla om bolaget ser på sitt mål som ett snitt över en hel konjunkturcykel eller enbart under en utvald tidsperiod.

Att sätta upp en specifik omsättningssiffra som ska infrias ett visst år förekommer också. Här hittar vi Inwido som har siktet inställt på 20 miljarder kronor år 2030 och Sobi som vill nå 55 miljarder i omsättning samma år. Det är ett grepp som kan se tilltalande enkelt ut men man behöver syna ambitionen i sömmarna. Dels genom att räkna ut vad målet motsvarar för årlig tillväxttakt så att siffran blir jämförbar med konkurrenterna, dels så blir det helt avgörande att veta hur stor del som är tänkt att komma från förvärv.

Förvärvskomponenten bör dessutom helst kunna brytas ned ett steg till för att få svar på om det handlar om små och typiskt sett ganska riskfria kompletteringsförvärv, eller om målet bygger på att man köper jättepjäser som ökar både den operativa och finansiella risken.  

Jämförbara rörelsemarginaler: Vanligt är att bolagen använder antingen ebit- eller ebita-resultatet i sitt marginalmål. Medan ebit (Earnings Before Interest and Taxes) är det traditionella måttet på rörelsevinst så tar man i ebita-resultatet även bort kostnader för avskrivningar på immateriella tillgångar (Amortization) vilket ger en högre vinst.

Det låter som dopning, men i bolag som regelmässigt gör många förvärv uppstår immateriella tillgångar som ska skrivas av – men som inte påverkar kassaflödet – och då kan det vara mer relevant att titta på ebita. Likväl kan direkta konkurrenter välja olika nyckeltal, där exempelvis Sandviks mål avser ebita medan Epiroc använder ebit.

För investeringstunga bolag där utdelningsförmågan står i centrum, som teleoperatörer, är det heller inte ovanligt att lyfta fram ebitda-resultatet. Då rensar man bort även avskrivningar på vanliga investeringar, och målet blir därmed mer att betrakta som en ambition för kassaflödet än för rörelsevinsten i traditionell mening.

Skuldsättningen: Numera är skuldsättningsmålen ofta uttryckta som nettoskuld i relation till ebitda-resultatet istället för att skulden ställs mot eget kapital eller bolagets totala kapital. Vanligt är ett intervall som man vill ligga inom eller en högsta nivå som man inte vill kliva över. Det här målet handlar mycket om att visa investerarna och långivarna vilken finansiell risk som är hanterarbar i verksamheten.

Tillhör man den optimistiskt lagda delen av aktiemarknaden så kan man använda målet för bedöma hur mycket outnyttjade finansiella muskler som finns för att göra förvärv eller lämna utdelningar, medan räntemarknaden och börspessimister hellre fokuserar på riskerna för att en hög skuldsättning ska leda till sänkt utdelning eller i värsta fall en nyemission om vinsten rasar.

Sedan redovisningsreglerna för leasing ändrades (IFRS16) är det också viktigt att syna om målet är beräknat med eller utan dessa skulder, som optiskt sett ger en stor påverkan på företag som hyr lokaler eller maskiner. Detta eftersom det som tidigare betraktades som en löpande hyreskostnad som belastar framtida resultat nu tas upp som en skuld för framtida hyresåtaganden.

Vinsten per aktie: Att basera mål på vinsten per aktie är ovanligt men några aktuella fall finns, som Attendo där omsorgsbolaget siktar på 9 kronor per aktie 2028 och Hexpol som vill växa vinsten per aktie med minst 10 procent om året.

Att bolag väljer den här vägen är ofta ett bra sätt att visa att man har aktieägarhatten på sig. Detta då det jämfört med vanliga marginal- och tillväxtmål även tar in aspekter som att finansieringskostnader och skatter kan påverkas i rätt riktning och att antalet aktier kan minskas med hjälp av återköp.

Mål, golv eller dröm? Sist, men verkligen inte minst viktig är frågan om vad bolagen egentligen vill signalera med sina mål. Är det positivt lutande prognoser? Är det en lägstanivå i dåliga tider? Eller är det drömska visioner som möjligen kan bli verklighet i nedförsbacke med vinden i ryggen?  

Lyssnar man på bolagen när de presenterar sina mål så står det ofta klart att olika bolag kan ha helt olika syn på hur man bör uppfatta deras ambitioner. Att inte bara svälja siffrorna utan förstå och tolka målen i varje enskilt fall blir därför helt avgörande om man ska våga använda dem som underlag för att värdera och köpa en aktie.