Thomas Arnroth: Natos nya skifte börjar nu

Fler företag måste tillverka samma saker parallellt. I krig går krigsmateriel åt snabbt, det är bara i fred man har tid att vara långsam. Speciallösningar som inte kan användas av många, helst alla, funkar inte.

Ungefär så låter det.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard tryckte på vikten av försvarsindustriellt samarbete innan mötet. Natos generalsekreterare Mark Rutte pratade om det under alla sina presskonferenser. USA:s utrikesminister Marco Rubio duckade snabbt alla konflikter mellan USA och övriga Natoländerna för att istället rikta blicken mot, just det, samarbete för ökad produktion av krigsmateriel.

Och det finns pengar att spendera.

Ordet på allas läppar

Ett av Nato-mötets vanligaste ord har varit "burden shift", alltså att bördan av försvarskostnader måste skifta från USA till övriga Natoländer. Utrikesministern har försvenskat det till "bördeskiftet", ett ord som riskerar att hamna på listan över årets nyord. När allt fler av Natoländerna höjer sina investeringar i militär kapacitet mot Natos 3,5-procentsmål betyder det, med Mark Ruttes ord, att "miljoner efter miljoner euro" investeras i försvaret.

Det applåderas av USA och det finns inte en utrikesminister i Europa som argumenterar mot ökningen av investeringar – men nu börjar ett annat slags skifte än det med bördan, skiftet från att bara öka investeringarna till att se vad vi får för pengarna.

Även här verkar de flesta överens om att produktionen behöver effektiviseras och produkterna bli billigare, alla ser det som ett stort misslyckande att lagren på vissa vapensystem i stort sett tagit slut under kriget i Mellanöstern. Problemet här är som vanligt att genomföra förändringarna i praktiken i Europa.

Knuten som Nato måste lösa

Investeringarna består av skattepengar, så självklart känner varje Nato-land att det behöver skapa arbetstillfällen och bygga sin egen industri med medborgarnas skatter. Det gäller Sverige också.

Men det är just den knuten som måste lösas, att få de europeiska Nato-länderna att i ännu högre grad blicka bortom de egna behoven och samarbeta. Alltså samarbeta i praktiken, med standarder, med produktionen, med, ja, det mesta.

Svaret på det? Den frågan ska diskuteras på Nato-toppmötet i Ankara i juli. Det här mötet ska bara ses som en förberedelse inför det.

– Det här får nationernas ledare lösa, som Marco Rubio sa.

Ett slags bördeskifte det med, från utrikesministrar till statschefer.