Vägval för klimatet – tre strategier för framtiden

Nedväxt (degrowth)

KÄRNIDÉN:

Minska ekonomins storlek för att minska utsläpp.

NYCKELANTAGANDEN:

• Ekonomisk tillväxt driver resursuttag och utsläpp

• Effektivisering äts upp av ökad konsumtion

• Klimatmålen kräver absoluta minskningar, inte bara effektivisering

TYPISKA POLICYPOSITIONER:

• Kortare arbetstid

• Tak för resursanvändning och utsläpp

• Omfördelning

FORSKNINGSLÄGE:

• Historiskt stark koppling mellan bnp och utsläpp globalt

• Empiriskt stöd för reboundeffekter

• Kritik mot att ”grön tillväxt” inte skalar tillräckligt snabbt

Den tredje vägen (marknadsstyrning)

KÄRNIDÉN:

Korrigera marknaden – gör utsläpp dyra och styr ekonomin rätt.

NYCKELANTAGANDEN:

• Klimatproblemet är ett klassiskt marknadsmisslyckande

• Rätt prissättning leder till kostnadseffektiv omställning

• Innovation drivs av ekonomiska incitament

TYPISKA POLICYPOSITIONER:

• Koldioxidskatter

• Utsläppshandelssystem

• Standarder, subventioner, industripolitik

FORSKNINGSLÄGE:

• Stark evidens för att koldioxidprissättning minskar utsläpp

• Kostnadseffektivitet: minskningar sker där de är billigast

• Resultat beror på politisk design

Laissez-faire (teknikoptimism)

KÄRNIDÉN:

Tillväxt och innovation löser klimatproblemet – utan aktiv styrning.

NYCKELANTAGANDEN:

• Teknisk utveckling är den avgörande drivkraften

• Marknader allokerar resurser bättre utan statlig inblandning

• Regleringar riskerar att bromsa innovation

TYPISKA POLICYPOSITIONER:

• Låg eller ingen koldioxidprissättning

• Begränsad klimatreglering

• Fokus på FoU, entreprenörskap, energigenombrott

FORSKNINGSLÄGE:

• Historiskt har innovation sänkt vissa utsläpp

• Men utan styrning saknas incitament att minska just utsläpp

• Osäker evidens för snabb absolut minskning globalt